Därför borde litteraturkritiker skriva mer om språk

Litteraturkritikern Mikaela Blomqvist och språkvetaren Ylva Byrman diskuterar svengelska, stilistik och språkfel i litteraturen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

– Jag tror att litteraturkritiker skulle vinna på att lära sig lite fler begrepp för att beskriva språket, säger Ylva Byrman, universitetslektor i svenska språket, apropå senaste tidens diskussioner på landets kultursidor.

I det här avsnittet av Språket möts Mikaela Blomqvist och Ylva Byrman i en diskussion om språk i litteraturen och språk i litteraturkritiken. En sak är de överens om – det vore bra om fler diskuterade språk.

– I bästa fall så hade det lett till en bättre diskussion om litteratur, vilket i sin tur hade lett till en bättre litteratur, säger Mikaela Blomqvist, litteraturkritiker.

Är det dåligt med svengelska i svensk litteratur?– Språket är i utveckling och svenskan har under sin historia tagit oerhört mycket influenser utifrån. Är det dåligt då? Jag tycker ju inte nödvändigtvis att det är det, säger Ylva Byrman.

– Jag tycker tvärtom. Jag tycker att det är dåligt just när man lånar in från engelskan som är så dominerande, säger Mikaela Blomqvist.

Är det ett språkfel i första meningen i boken Ultravåld?Första meningen i Tone Schunnessons bok Ultravåld lyder: ”Min far brukade säga till mig, medan han var i livet, att Monica vet minsann hur man tar en motgång.”

– Det borde vara ”Min far brukade säga om mig”, eller så borde det vara ”Du vet minsann hur man tar en motgång”, säger Mikaela Blomqvist.

– Jag har tagit för givet att det som du såg som ett språkfel här är att vi har huvudsatsordföljd i bisatsen, säger Ylva Byrman.

Mer om språk i litteraturkritikenLäs Mikaela Blomqvist: Varför säger ingen sanningen om Tone Schunnesson?.

Läs Tone Schunnessons bok Ultravåld.